Patagonien 30 november – 19 januari 2011/2012
Joel Frans och Anders Rake
Resan började 29de november 2011 från min hem by Dala-Floda.
Efter nio timmars med tåg möts jag och min klättrings partner Andreas Rake som kommer från Norge, på Gardemoen i Oslo.
Förväntningarna oh spänningen var stora, som att vara ett litet barn igen på julafton igen.
Flyget gick nästa morgon vidare till Amsterdam, Buons aire sedan inrikes flyg till El Calafte.
Resan kostade oss ca 13000nrk tur och retur med bagage upp till 50kg vardera.
Efter 38 timmars resa, de tre sista med buss från El Calafate står vi i entrén till El Chalten som är byn som kommer att vara våratt hem de sju nästa veckorna. En by med ca 400 invånare men nu under högsäsongen många fler.
Vädret var helt perfekt, vindstilla, klart och 15 plus grader. Panorama utsikten var helt sjuk, vi hade hört om folk som vart här i flera veckor och inte fått en skymt av fjällen. Vi hade kommit ner mitt i ett väderfönster så de var bara att packa om ryggsäckarna och dra på tur.
Vi bodde hela tiden på Aylen aike hostel, som är ett väldigt fint hostell mitt i byn.
Jag kan starkt rekommendera hostellet, de kostade ca 90skr/natt (de går att bo billigare i tält på camping ca 600-700kr/månad)
Sebastian som driver hostllet är gammal klättrare och hårdrockare, där av hostell of rock! De bor ofta andra skandinaviska klättrare där och de går att lämna utrustning undertiden man är på tur och behöver inte betala nått för de dagarna.
Innan första turen måste vi registrera oss på ranger stationen som har ansvar för nationalparkerna vi kommer att färdas i. Där finns all information man behöver för att dra på tur i området. Räddnings aktioner, kartor, radio frekvenser (finns ingen mobiltäckning)
Registreringen kostar inget och att färdas i nationalparkerna är gratis, på vissa områden är de privat mark man passerar och då måste man betala för att få tillträde.
Efter att packat säckar och fixat allt drar vi på vår första tur efter mindre än 24 timmar i El Chalten. Målet vårat är att försöka klättra Aguja Guillaumet - Couloir Guillot 300m, 5, 70º
Vi tar taxi till Río Eléctrico sedan anmarsch vidare till Piedras Negras som är ett tält camp för klättrare, tur tar ca 4-5 timmar och är en lätt tur på markerad stig hela vägen (ca 15-20km, 1000hm)
Vid Piedras Negras tältar vi vid början av en glacier, vi får tips av klättrare som är på väg ned att bergsgrunden är stor och svår att komma över.
KL: 04:00 starta vi anmarschen till turen, via Paso Guillaumet, 500hm, snöbacke på glacier.
KL: 06:00 passera vi bergsgrunde som visar sig vara kruxet på rutan.
KL: 11:30 sitter vi på toppen av Aguja Guillaumet och undrar om de ska vara så här lätt att klättra i Patagonien. ( Vilket de kommer visa sig att de inte är) Det är väldigt lite is på rutan mot vad de brukar var.
Kl: 14:30 är vi nere vid tältet igen efter att firat ner samma ruta som vi klättra.
KL: 18:30 sitter vid nere vid Río Eléctrico och hoppas på att taxin skall komma kl 19:00, som vi beställde att förgående dag på dålig spanska.
Väl nere i byn är vi båda väldigt slitna, ont i ben, knän, ryggar och axlar. Vi har tränat väldigt hårt inför denna tur men vi både är helt förstörda efter 3dagar med flygplansmat, långa anmarscher och lite sömn. Men de kommer visa sig att kroppen anpassar sig bra till de tunga säckarna och långa anmarscherna. Det är bara efter denna första tur som vi är helt förstörda.
Efter 2dagars vila (den 6dec) kommer de ett nytt väderfönster som ser ut att vara i 2-3dagar.
Vårt stora mål är att klättra Super Canaletta på Fitz Roy men de känns för tidigt, stort, seriöst för att ge turen ett försök, så vi bestämmer oss att försöka klättra Aguja Poincenot via Whillans-Cochrane 550m, 5+, 70°, M3.
Anmarschen går till Paso Superior som ligger vid foten av Fitz Roy. En Anmarsch genom fantastisk miljö på bra stigar till man kommer till sjön Laguna de los Tres. Därifrån går turen brant uppför via en glacier till Paso Superior.
Turen är ca 20km, 1500-2000hm och tog oss 6 timmar. Det är mycket folk här ca 20st och folk bor i tält eller bara bivibag. Vi har med tält till alla våra ”base camps”.
Vi startar alltid våra anmarscher tidigt på morgonen från byn så vi är framme runt 15-16tiden på eftermiddagen så att vi har mycket tid till vila, smälta vatten, fixa inför nästa dag.
Vi har med oss dry tech mat, energibars, gel, sportdryck från Norge, det är svårt att få tag i dessa saker i Argentina.
Jag blir matförgiftad av gammal dry tech mat och måste upp och spy hela natten (de är vanligt att folk blir sjuka vid Paso Superior för att folk går på toaletten på samma ställe som de tar snö till snösmältning ifrån) Vi väntar en dag till för att se om jag blir bättre så vi kan klättra nästa dag men under nästa natt blir Anders sjuk och de blir ingen klättring för oss.
Vi lämnar all vår utrustning och gick ned med lätta säckar.
Efter 3dagar i byn (11 dec) ser de ut att komma ett väderfönster på tre dagar men högt tryck och ingen vind. Vi vågar inte testa Super Canaletta för att de är så varmt (de är en väldigt varm säsong med temperaturen upp till 30grader i byn) enligt både Bjørn-Eivind Årtun och ronaldo Garibotti (som har vart många säsonger i Patagonien) har de aldrig sett så lite is i fjällen.
Super Canaletta är en is/mix tur och vi villa ha möjligheten att fira ned samma väg som vi klättra, och turen är en ränneformation så vi bestämmer att istället försöka klättra Fitz roy via Franco-Argentina 650m, 6c+ (6a/A1) 55°, som är en klipptur med lite is/snö på toppen
Vi planerar att klättra den under 2dagar. Det är väldigt varmt så vi har bara med vindsäck, en middag var och en jetboil. Vi måste ha med stegjärn och varsin yxa till topp snön.
01:00 start från Paso Superior, vi startat sist av 5 replag, skönt att inte ha någon bakom sig.
05:00 står vi i kö vid slutkaminen för att komma upp på La brecha 400hm 50 grad 3-4.
09:00 vid insteget av franco ruta, suttit i kö ca 2-3timmar för att få starta. De är tre replag på samma linje.
Rutan är ganska blöt, det är en del hyllor med snö på, det är väldigt varmt och snön smälter. Första krux replängden är 6b+ och är en liten fors av vatten mitt i diedret. Anders aidar sig upp vissa partier, vi har inga stegar eller jumarer som hade hjälpt. Väl på toppen är Anders helt genomblöt och solen har försvunnit runt fjället för ett tag sedan. Vi har klättrat 7 replängder. Anders har inte återhämtat sig från magsjukan lika bra som jag så vi bestämmer att vända här. Vi båda är väldigt blöta och ting tar mycket längre tid än tänkt.
3dagar senare kommer nästa väder fönster (ca 19dec) med kallare temperaturer men stabilt väder. Vi vill göra ett nytt försöka på Aguja Poincenot via Whillans-Cochrane, 550m, 5+, 70°, M3. Vi har fortfarande våran utrustning kvar vid Paso Superior. Väldigt lätt och behagligt att bara bära mat upp till lägret. Vi har fått följe av Björn-Eivind Årthun och Ole Ivar Leid. Vi fyra är själva upp vid P.S och det har vart storm så vi måste göra nya spår över glacieren, får känslan av riktigt äventyr.
Efter 25 timmar sitter vi väldigt nöjda nere i tältet igen efter att spårat i nysnö upp till låren, klättrat på tunn is, kommit oss off route och tickat av en förtopp, två rappeller senare på rätt spår, toppade ut kl 21:00 och firade ner i mörkret. En kall, lång men strålande dag!
Vi bestämmer oss för att ta med all utrustning ner för vi vill och se på Cerro Torre från närmare håll. Väl nere i byn får vi beskedet att de kommer fint väder imorgon. Varken jag eller Anders har kraft att ge oss ut igen dagen efter, vi har haft väldigt tur med vädret men inte hunnit återhämtat oss riktigt efter turerna med bara 2-3dagars vila i byn. Vi bestämmer att stanna nere i byn och fira Jul och Nytt År på Argentinskt vis, mycket vin och stora biffar.
Det är lätt att få tiden att gå i El Chalten, det går att klättra sport, bouldra klättra inomhus, fiska öring i älven, gå turer, äta god mat, träffa andra klättrare och hiking turister.
Efter ca 10dagar runt den 4jan blir det äntligen fint väder igen.
Med tunga säckar går vi på guidad tur inom mot Niponino med Björn-Eivind och Ole Ivar.
Turen in är den mest krävandeav anmarscherna men också den vackraste, inte så mycket stigning men färden går över glacier, älvar, och lösa moränryggar som stupar ner i glaciersjöar. Turen tar oss ca 6timmar men går lätt att bruka upp till 10 om man inte kan vägen.
Planen var att försöka Aguja Standhardt via Exocet 500m 6a WI5 MI3. Det är ruta med en is kamin som vi tänkte klättra på natten. På Anmarschen upp säger Anders ifrån att han inte vill klättra turen, de känns för stort och seriöst så vi bestämmer att vända och försöka klättra på Fitz Roy massivet på toppen Aguja de l'S – north rigde, Austrian 200m 6a+ 50º. Vilket visar sig vara ett bra beslut. De kommer in dåligt väder över Cerro Torre massivet och alla som klättrar avbryter och firar ner. Vi går ner byter rack och står vid insteget till rampen upp på dela S som är en ramp som är ca 1500hm+ 50grader lätt klyvning, brukar vara en snö ränna men nu nästan bara sten. Vädret blir sämre och sämre, mycket vind och en del regn. Dela S är den ända topp som inte har några moln runt toppen. Vi toppar ut runt 19-tiden efter att klättrat en variant till toppen, original rutan går på ryggen men vi klättra ett kamin system mitt på väggen för att vara skydd från vinden, vi var de ända som toppade ut detta väderfönster. Kl 01:00 var vi ner vid tältet igen.
Vi har en vecka kvar och hopps på mer bra väder, vi lämnar all utrustning vid Niponini.
Tur som vi har blir de ett till väderfönster, (14jan sista turen) vi försöker klättra Media luna, via Rubio y Azul. 350m 6c men vänder ganska snabbt på grund av olika motivation i replaget. Anders har känt ett tag att han är klar för denna gång i Patagonien men vi njuter en sista natt i tältet och ser när jason kruk och Hayden kennedy toppade ut på fair means of the Southeast Ridge of Cerro Torre och på vägen ut mötte vi David Lama och Redbull teamet.
Jag är väldigt nöjd med turen fast vi inte försökt på vårt stora mål, super canaletta. Vi har haft super tur med vädret, 7 fönster på 7 veckor.
Vi har spenderat mycket tid med måna duktiga klättrare som inspirerat mig massa och att få chansen att vara i den fantastiska miljön som Patagonien erbjuder.
Vi kom upp på 3 toppar och försökte på 5, och det är klart att vi hade haft möjligheten att komma upp på flera om vi väntat ii 5år till för att skaffa oss mer erfarenhet och bli bättre klättrare. Men jag tror aldrig man blir helt klar för Patagonien, det finns äventyr för alla här
Jag har lärt mig massa ny nyttiga saker för alpinklättring och fått minnen och vänner för livet!
0203212
Joel Frans
Ansökan
Hej!
Sedan mitt förra besök i Patagonien har jag inte kunnat sluta drömma mig bort och tänka tillbaka på bergen, vinden, naturen och äventyret som jag var med om.
Cerro torre gjorde ett väldigt stort intryck på mig och de var väldigt inspirerande att få vara där medans de skrevs historia på sydryggen, både i fri och utan att använda bultarna.
Det har bara gått ett år sedan sist och jag lovade mig själv att bli mycket starkare och bättre på att klättra innan jag återvände men när Thomas Melling frågade mig om jag ville följa med till vintern kunde jag inte tacka nej.
Jag och Thomas har vart sambos i ett år och vart mycket på tur tillsammans. Fast att han är en mycket starkare klättrare (kanske en av norges bästa allround klättrare) än mig så kompliterar vi varandra bra och fungerar väldigt bra tillsammans på tur.
Den 17 December åker jag och Thomas till El Chalten, patagonien, Argentina.
Vårat focus ligger på Cerro Torre massivet och våran stora plan är att försöka klättra Cerro Torre via Ragini rutan eller försöka att göra ”the corkscrew” link up av norsken Ole iver laid i fri,
Vi har också tittat på möjligheten att göra en ny link up från Punta Filip till Aguja Bifida.
Vi är väldigt motiverade och tränar för fult och hoppas på att vädret kommer bli lika bra som förra året!
Joel Frans
Född: 1983, Dala-Floda, Dalarna, Sverige
Bor: Tromsø, Norge
Yrke: Miljöteraput med ”problem” ungdomar. Guide (klättring, kajak, gåtur, skidor),
Klättrat: 3 år
Cert: Norsk klaterinstruktør
Turer de senaste året:
Västegg / Väst vägg på Stedtind, norge, 6b, 13p + 300m med scrambling, johanna eriksson, trude spaun, sommar 2012.
Remeber me, WI 7-, M5, 100m (sördalen, tromsö) thomas melling, vinter 2012
Finnkona, WI6+, M5+, 400m, (senja, norge) mikkel overgard, jonas jacobsen 2012
Aiguilles dorées, travers E-W, III AD, 7timmar, (Chamonix)Magnus Eriksson, Joar Nivfors, 2012
Aiguilles du peigne, normal rute via papylon rigde, 800m D-AD, (Chamonix) Joar Nivfors 2012
Aguja Poincenot, Whillans-Cochrane, 550m 5+, 70`, M3-4 ( Patagonia) Anders Rake 2011
Budget: (2personer)
Flyg t/r Tromsö- El Calafalte 28000
Buss t/r El Calfalte-El Chalten 1200
Boende i 6veckor 6000
Utrustning 10000
Summa:45200
Med Vänliga hälsningar
Joel Frans
Rektor steens gate 15
9008 Tromsø
Norge
Tel:004741313678